Studien, som gjordes på uppdrag av Myndigheten för arbetsmiljökunskapsynliggör diskriminering i arbetslivet som baseras på etnisk tillhörighet, hudfärg eller religion. Särskilt drabbade är personer med rötter från Afrika och Mellanöstern. Även personer med annan religion än kristendom, framför allt muslimer, rapporterade oftare om socialt utanförskap och större utsatthet för trakasserier på jobbet.
Är det några specifika situationer där de utsatta blir särskilt diskriminerade och upplever minoritetsstress?
– Det kan röra sig om allt från att känna att man inte blir respekterad och lyssnad på, till rena trakasserier då man blir kallad för nedsättande kommentarer och liknande. En del uppgav att de också upplever att de ständigt måste bevisa sin kompetens eller att de blir tilldelade arbetsuppgifter som ingen annan vill ha. Flera vittnar om en inneboende stress kring att deras utbildningsgrad inte matchar de jobb de får, och att deras tidigare kunskaper då inte tillvaratas, säger Martin Wolgast.
Har ni kunnat se några skillnader vad gäller män och kvinnor eller vilken typ av arbetsplats det rör sig om?
– Ja, i undersökningen analyserade vi även resultaten utifrån kön och utbildningsnivå. Här fann vi exempelvis att personer med bakgrund i Afrika och Mellanöstern utan högskoleutbildning rapporterade särskilt höga nivåer av fysiskt krävande arbetsmoment och mest utsatthet för arbetsplatsmobbning. Vi fann också att kvinnor med bakgrund i Afrika och Mellanöstern upplever de högsta nivåerna av arbetsrelaterade krav och minst stöd från ledning och arbetskamrater, vilket pekar på en särskilt hög grad av utsatthet i denna grupp, säger Martin Wolgast.
Få anmäler
Antalet personer som anmäler diskriminering på arbetsplatsen är lågt. Av de som uppgett att de blivit negativt särbehandlade hade fler än hälften avstått från att ta upp problemen internt eller med sitt fackombud. Anledningarna till detta varierar.
– Det kan handla om rädsla att förvärra situationen eller att inte vilja vara till besvär och skapa dålig stämning på arbetsplatsen. Andra angav att de inte anmälde för att de betvivlade att det skulle få någon effekt, säger Martin Wolgast och tillägger att beteendet är en naturlig konsekvens om man inte känner sig lyssnad på av sina chefer och kollegor.
Långsiktigt ledningsansvar
För att komma till bukt med problemen måste det ske ett långsiktigt och omfattande, systematiskt arbete som spänner över hela organisation, menar forskarna.
– Man ska akta sig från att använda metoder som är som snabbt brinnande tomtebloss. Snarare än quickfixes som en workshop här och en föreläsning där, behövs det större, medvetandehöjande insatser som går igenom organisationers alla lager. Tidigare studier har även visat att ledningens engagemang i dessa frågor är avgörande om man ska lyckas. Personer i ledningspositioner behöver aktivt engagera sig och visa sina anställda att det är frågor som organisationen tar på största allvar, och berör alla.
– Men man ska också komma ihåg att problemet med minoritetsstress är strukturellt, och speglar både hur arbetslivet och samhället ser ut i stort. Vi måste jobba på flera plan för att minska diskrimineringen på våra arbetsplatser, säger Martin Wolgast.